Jag är där snön är.

Efter ett fint läger i Bruksvallarna åkte jag hem till Piteå. Hemma var snön fortfarande kvar i himlen och låg inte på marken, där jag vill ha den. Men om inte snön kommer till mig, då får jag komma till snön. Så i söndags åkte jag och min mor hit till Muonio i Finland för dagar med fin skidåkning. Det blev lyckat! Förhållandena är ännu bättre än vi önskat.

Imorse körde jag fyra klassiska intervaller i fint motlut över 7 minuter. Wow, vilken morgon det var! Knallhårda spår, soluppgång, -7 grader, vackra vyer, pigga ben, bra fokus, glädje och en coachande mamma. Nä, det kunde knappast bli bättre.

Att få åka skidor igen är fantastiskt. Nästan så lyckan bubblar ut ur öronen på mig. Så känns det.

Så med en formkurva på uppåtgående och ett tävlingssug inombords hoppas jag att det snart blir tävling. Förhoppningsvis redan i helgen då planen är att tävla i Gällivare. Bara det finns skidspår. Jag längtar efter min premiär nu!

Äntligen läger med snö!

Äntligen är jag på snö! Jag kom ner hit till Bruksvallarna under lördagskvällen efter en lång resdag. I söndag var det tävlingar här som ni säkert känner till. Men jag tog beslutet att inte åka ganska direkt jag började träna igen (för en vecka sen). Jag känner att jag inte vill stressa igång efter min sjukdom, utan först komma igång med träningen innan nummerlappen åker på. Något som jag lärt mig från förra säsongen. Ta det i min takt tills jag är redo. Inte minst för att inte åka på några bakslag.

Nu är jag alltså i Bruksvallarna med landslaget för ett par dagars skidåkning. Vi snurrar på en slinga som är 2,5 km lång. Så många varv blir det! Även fast det är lite trångt med allt folk som är här så är det underbart att få åka skidor. Och skönt att få komma in i läger-rutinerna där fokus ligger på bra träning, kost och återhämtning. Det är lyxigt med stödet man får, att gå till dukat bord och umgås med mina vänner här:-) jag trivs!











Ikväll har vi roat oss med bowling! Här gör jag strike! Förhoppningsvis är tekniken i spåret lite bättre än på denna bana.



Fina vännen (klubbkamraten och landslagskollegan) Jennie och jag är glada!

Benen springer igen och jag har spring i benen.

Hetaste (eller kyligaste) samtalsämnet i skidvärlden just nu måste vara detta om snön. Alla pratar om det. Drar sig i håret av frustration. Katastrof. Ja, nästan lite panikartat. "VAR ÄR SNÖN!?"

Mmm, jag undrar också.

Och jag lovar att den kommer. Den är bara inte hittat hit än. Efter ett par år av tidig snö är det lätt att bli lite bortsämd och bekymrad när det inte är sig likt. Däremot. Jag har aldrig förstått varför vi ska börja tävla innan snön kommer och sen sluta innan vintern är över..? Det känns inte logiskt. Mars och början av april är superfina skidmånader här i norra Sverige. De har både stor snögaranti och behagliga tävlingstemperaturer. Men utbudet av tävlingar är tyvärr klent under denna period. 

Men visst blir man fundersam över vädret, men som jag och alla ni andra redan märkt går det inte att påverka. Idag är jag istället mest bara glad och tacksam. Jag kan ju träna! Inga otrevliga baciller eller virus besöker längre min kropp. Frisk och helt okej pigg, det är vad jag är just nu.

Idag tog jag och springskorna en fin löptur ut i skogen och förbi golfbanan. Den är otroligt grön för sin tid. Jag njöt av min stund ute. Så lugnt, behagligt och stilla. Benen kändes ganska lätta och luften var frisk och skön att andas. Äntligen är jag igång igen. 

Och titta vad jag hittade! Vacker vit snö. I Piteå finns den. Utanför ishallen. Jag tittade och kände på den en stund. Trodde det skulle stilla min snöhunger, för i alla fall några minuter. Men det var visst bara en aptitretare...

Kom ihåg att ta hand om dig.

Kroppen mår bättre för varje dag som går. Jag är inte långt från att kunna träna nu och det känns skönt. Trots att det funnits stunder då frustrationen över att jag inte kunnat träna gjort sig påmind, har det gått över min förväntan. Jag har överlag varit lugn, stressfri och glad. Jag försöker ta tillvara på det lilla i vardagen, som man alltför ofta tar förgivet, och njuta av det. För trots att man är sjuk är det viktigt att ta hand om sig själv. Om inte ännu lite viktigare. Jag försöker omge mig med sådant som ger mig energi och får mig att må bra. Och aktivera mig i den utsträckning min kropp klarar av. Vilket kan vara en promenad, en värmande bastu, laga mat, samtala med nära och vara dom nära, lukta på en fin blomma, läsa en rad som gör mig glad, tända ett ljus, se en film, dricka en kopp te, spela musik, dansa en sväng i vardagsrummet och väldigt mycket mer :-)






Jag har promenerat vid Larssonsberget med mamma. En fin dag. Där bjöds det på utsikt över Piteå.





Sen stannade vi på toppen för fikapaus och grillade korv.





Mamma gjorde upp en eld. Mysigt!





Jag har vaknat av solen som smög sig in i sovrummet en morgon. Uppiggande start på dagen.





Träningscyklat (i snigelfart) på min nya fantastiskt fina cykel som jag fått av min sponsor EDB. Det är lite som att lära sig cykla på nytt. Denna gång blev det i lugnt tempo, men till våren ska det gå undan. För oj så roligt det är!

Sen vill jag säga TACK till alla er som lämnat så fina och peppande kommentarer. Jag blir glad och stärkt av alla värmande ord. :-)