Jag är där snön är.

Efter ett fint läger i Bruksvallarna åkte jag hem till Piteå. Hemma var snön fortfarande kvar i himlen och låg inte på marken, där jag vill ha den. Men om inte snön kommer till mig, då får jag komma till snön. Så i söndags åkte jag och min mor hit till Muonio i Finland för dagar med fin skidåkning. Det blev lyckat! Förhållandena är ännu bättre än vi önskat.

Imorse körde jag fyra klassiska intervaller i fint motlut över 7 minuter. Wow, vilken morgon det var! Knallhårda spår, soluppgång, -7 grader, vackra vyer, pigga ben, bra fokus, glädje och en coachande mamma. Nä, det kunde knappast bli bättre.

Att få åka skidor igen är fantastiskt. Nästan så lyckan bubblar ut ur öronen på mig. Så känns det.

Så med en formkurva på uppåtgående och ett tävlingssug inombords hoppas jag att det snart blir tävling. Förhoppningsvis redan i helgen då planen är att tävla i Gällivare. Bara det finns skidspår. Jag längtar efter min premiär nu!