Helgens SM i Åsarna är nu avklarat och jag känner mig supernöjd med min insats.I fredags fick jag köra sträcka nummer ett, vilket var lite pirrigt, för jag ville verkligen att laget skulle hänga med från start. Det tycker jag att jag lyckades bra med eftersom jag var en av de fyra åkare som kom in till växling i klungan, dessutom lyckades jag få till den snabbaste sträcktiden som bonus! Så Karros önskemål om att gå ut i ledning lyckades jag glädjande uppfylla. Tyvärr så räckte vi inte till medalj för dagen. Men jag är trots det jätteglad och lite överraskad över mitt resultat på sträckan. Härligt att få bevisa för sig själv att man kan mer än man trodde innan.
Idag så gjorde jag premiär på 3-milen. Jag kämpade hela vägen och tyckte att kroppen bara kändes bättre och bättre för varje varv som jag gjorde på den tio kilometer långa slingan som bestod av många tuffa backar. Jag kämpade mig in på ett niondeplats och lyckades nå mitt mål om att vara topp tio på detta lopp. Att åka en tremil var grymt tufft, men jag trodde faktiskt att jag skulle bli tröttare än vad jag blev!
Det härliga med denna helg är att jag fått bevisa för mig själv att jag inte enbart är en sprinter, utan även kan åka lite längre distanser. Det finns hopp om att jag i framtiden kan bli en riktigt bra distansåkare också. Ge mig bara några år till och låt min utvecklingskurva fortsätta i samma fina bana. Då är jag övertygad om att jag grejer det galant!
Dagens bästa för mig var i alla fall Jeppes silverpeng. Jag tror nästan att jag blev gladare än vad han blev! Det är väldigt inspirerade att se att en förstaårs senior (i herrklassen!) har kapacitet att kliva upp på pallen i en av de tuffaste femmilerna. Han imponerar på mig! Sen är det inte helt fel att man är privilegierad att få träna med det sällskapet näst intill så ofta man vill..
