Benen springer igen och jag har spring i benen.

Hetaste (eller kyligaste) samtalsämnet i skidvärlden just nu måste vara detta om snön. Alla pratar om det. Drar sig i håret av frustration. Katastrof. Ja, nästan lite panikartat. "VAR ÄR SNÖN!?"

Mmm, jag undrar också.

Och jag lovar att den kommer. Den är bara inte hittat hit än. Efter ett par år av tidig snö är det lätt att bli lite bortsämd och bekymrad när det inte är sig likt. Däremot. Jag har aldrig förstått varför vi ska börja tävla innan snön kommer och sen sluta innan vintern är över..? Det känns inte logiskt. Mars och början av april är superfina skidmånader här i norra Sverige. De har både stor snögaranti och behagliga tävlingstemperaturer. Men utbudet av tävlingar är tyvärr klent under denna period. 

Men visst blir man fundersam över vädret, men som jag och alla ni andra redan märkt går det inte att påverka. Idag är jag istället mest bara glad och tacksam. Jag kan ju träna! Inga otrevliga baciller eller virus besöker längre min kropp. Frisk och helt okej pigg, det är vad jag är just nu.

Idag tog jag och springskorna en fin löptur ut i skogen och förbi golfbanan. Den är otroligt grön för sin tid. Jag njöt av min stund ute. Så lugnt, behagligt och stilla. Benen kändes ganska lätta och luften var frisk och skön att andas. Äntligen är jag igång igen. 

Och titta vad jag hittade! Vacker vit snö. I Piteå finns den. Utanför ishallen. Jag tittade och kände på den en stund. Trodde det skulle stilla min snöhunger, för i alla fall några minuter. Men det var visst bara en aptitretare...