Det är ljust även i mitt trassel!

Sen jag friskförklarade mig själv har det varit dagar då jag pendlat mellan frustration, glädje och ovisshet. Det har varit nätter då jag vaknar och känt mig "konstig" i halsen och sen mått bra om dagarna. Jag hade kommit igång ännu en gång med träningen och i natt blev det ytterligare ett bakslag. Luftrören är inte i sitt bästa skick. Idag fick jag besked om att jag har bakterier i halsen. Även fast det inte alls är kul, så känns det skönt att veta. Att få veta vad som spökat i min kropp på sista tiden. Nu ska det äntligen bli ordning på det här!

Mellan mina små sjukdoms svackor har jag kunnat träna ett par dagar i sträck. I måndags körde jag ett intervallpass. Skidgång uppför Vallsberget. Jag knäckte mig själv med brutalt stumma ben och det var en fantastisk känsla. Jag knäckte även min tidigare rekordtid uppför backen. Jag tror aldrig jag varit så bestämd tidigare. Jag hade sådant fokus på min uppgift att jag inte kände hur benen värkte och mjölksyran pumpade förrän jag var på toppen. Jag visste precis vad jag ville. Vara snabb och köra skiten ur mig själv. Och känslan när jag lyckades smakade ännu lite bättre. Att känna utvecklingen är en av mina största drivkrafter.

Så mitt i det här sjukdomstrasslet så finns det fina ljusglimtar. Det gäller att komma ihåg det.

Hitta mig i Gloria!

För ett par veckor sedan intervjuades och fotades jag för Piteå församlings tidning, Gloria. Nu i dagarna kan du som är Pitebo fiska upp den ur brevlådan. Så håll utkik!

Glada höstdagar.

Känslan av att få träna igen. Så härlig. Jag njöt som att det vore den sista karamellen i godispåsen.
Har kunnat bedriva min träning sen i lördags efter det lilla uppehållet. Och kroppen har känts piggare än innan. Så vem vet, vilan var kanske välbehövlig. Jag tror det.

Glädjen och taggen över att vara igång igen!

Utöver träningen har jag kört grävmaskin i helgen. En minivariant. Fantastiskt roligt. Jag var nog lyckligare än grannpojken på 6 år som också fick prova :-)

Njutit av älskade solen som har värmt mig. I detta fantastiska väder är det svårt att sitta inne. Höstluften är så frisk och härlig.

Mitt jobb. Inte som alla andras.

Kroppen säger: Inte frisk. Inte speciellt sjuk. Funktionell för promenad och vardaglig aktivitet. Bara inte träningsbar för en elitidrottare. Jag vaknar på natten och känner mig lite tjock i halsen. På dagen känns den bra. Jag är i en kropp som just nu kräver mellan 10-13 timmars sömn per natt. Ett tecken på att den behöver återhämtning.

Just nu känner jag mig oväntat lugn och harmonisk efter att ha brusat upp över beslut som ska tas. Jag känner mig lite som lugnet efter stormen. Jag har bestämt mig för att inte åka på läger. Jag vill inte ta den risken. Att åka upp på höjd och åka på bakslag av tuff träning känns som en onödig risk 1 månad kvar till första tävling. Nu ska jag göra det bästa utifrån förutsättningarna dagen bjuder. Göra skillnad på det mina känslor säger och det som är mina behov. Jag lyssnar. Jag vet att det bästa är att jag får vila i lugn miljö hemma och sen starta i min takt. Att få träna bra och skapa överskottsenergi. Jag har valt att göra det bästa av situationen. Det som är bäst för mig. Trots att jag hade önskat att imorgon få åka iväg med mina vänner i landslaget till Italiens härliga miljö för många tuffa dagar med träning i sällskap.

Att jobba som skidåkerska är inte lätt alla dagar. Jag upptäcker varje gång kroppen säger ifrån hur beroende jag är av just kroppen för att kunna genomföra mitt arbete. Jag blir som en kontorsarbetare utan sin dator, en taxichaufför utan en bil eller en snickare utan sin verktygslåda. Ja, ni förstår. Idag är jag alltså sjukskriven. Jag gör allt som jag kan för att så snart som möjligt få knyta på mig löparskorna eller pjäxorna för att få komma ut i den friska luften, svettas, känna mjölksyran spruta, jaa, bara få vara på mitt jobb. Jag saknar det som mest när jag inte får vara där. Det är då jag verkligen inser hur mycket jag älskar varje sekund av det. Trots att det är ett lite annorlunda jobb.

I radion!

Om du gillar att lyssna på mig och min stämma så tycker jag du ska ratta in Pite FM imorgon (fredag) kl.09.00. Då är jag på plats i deras studio. Tror även att det finns en web-radio på pitefm.se

Flytt och stakträning.

Just nu sitter jag i min sköna soffa och kopplar av efter en god söndagsmiddag bestående av köttfärsbiffar och pressad potatis. Sen jag kom hem från lägret med landslaget har det varit rätt fullspäckade dagar. Jag har flyttat in i vårat efterlängtade hus. Och att komma i ordning i ett sådant görs visst inte på en kvart. Det finns mycket att pyssla med, men det har mest bara varit mysigt. Så veckans träningspass har varvats med montering av hyllor, krokar, sömnad av gardiner, städning, bakning och en hel del annat smått och gott. Jag trivs fantastiskt!

Den kommande veckan handlar om att återgå till mina rutiner och framförallt lite mer kvalitativ vila mellan passen. Jag har återigen mer stakträning inplanerat efter att ha tagit det lugnare med det efter överbelastningen av min axel i somras. Det känns skönt att maskineriet fungerar som det ska. Förhoppningsvis kommer det inte heller ta speciellt lång tid att få tillbaka den förlorade styrkan och hitta tillbaka till rätt känsla i stakåkningen. För efter många års nötande av teknik så finns känslan och tajmningen förhoppningsvis inte så långt borta.

Ni har säkert precis som jag själv märkt att det varit problem med hemsidan den senaste tiden. Jag jobbar på att lösa problemet och hoppas att vi slipper fler uppehåll.

Hoppas ni mår bra, vi hörs snart igen! :-)