Tankar om mitt VM-lopp.

Snart har 2 veckor passerat sedan mitt VM-lopp. Det var en häftig upplevelse. Och trots att jag vet att jag gjorde ett par taktiska missar (då jag bland annat tappade mycket fart och position i kurvorna) och inte riktigt hade det trycket jag hoppats på under upploppet så finns det väldigt mycket jag är nöjd med från den dagen, kunskap som berikar mig för fortsättningen.

Jag vet att uppladdningen var bra. Både mitt träningsupplägg och vetskap om att min kropp svarar positivt på höghöjd. Jag kände mig i riktigt bra form.
Jag kände mig mentalt stark och lugn under dagen. Jag hade rätt fokus och gillar utmaningar när det verkligen gäller. Jag njöt av att vara där och kände glädje.
Jag är en av världens snabbaste. Efter 300 meter i prologen var jag snabbast av alla (enligt SVTs egna tidskontroll). Jag vågar satsa och vet att jag har farten i mig. Sen gäller det att bygga upp en ännu starkare uthållighet då sprintarna idag ofta är längre än tidigare.

Men visst, en liten besvikelse fanns inom mig. Mest för att känslan var väldigt bra och jag känner att jag inte fick ut den kapacitet som jag vet att jag har när allt klickar. Men det är många pusselbitar som ska hitta din rätta plats och det räcker med att en liten bit hamnar lite snett.

Hela resan gav mig massvis av inspiration till min utveckling. Jag fick en ännu klarare bild av de bitar jag vill och behöver stärka och vilka mina styrkor redan är. Jag bubblar av idéer över hur JAG ska bli en än bättre och starkare skidåkerska.

Mitt nästa äventyr bär av till helgen. Det är fristilssprint i Lahti, tillbaka till Världscupen. Extra roligt eftersom det var just i Lahti som jag åkte min allra första Världscup i sverigekläderna. Härliga minnen. Det har visst blivit några fler lopp sedan dess :)

 Tjejgänget under uppladdningen i Seiser Alm. Vissa dagar med fantastiska förhållanden!!

Jag i härliga Davos.