Hösten är här och klubbläger är på G!

Vilodag idag. Alltså ingen träning. Efter en morgon med huspyssel och gardinletande (herregud vilken djungel!) tar jag det nu piano i soffan med en kopp te. Dessa stunder är inte alls dumma ibland.

Efter Vålådalslägret har jag befunnit mig här i mitt Piteå. Tränat lite lugnare. Sprungit många fina rundor i ett fantastiskt höstväder och snurrat ett X-antal varv på rullskidbanan ute på Lindbäcksstadion. Denna rullskidbana är verkligen guld värd. Igår körde jag sprintintervaller. Inte nog med att det kändes bra, det var fantastiskt skönt att bara kunna fokusera på mitt och inte behöva oroa mig för korsningar och bilar som bara susar förbi. Så för min del har träningen blivit ännu lite mer effektiv sen denna rullskibana kom till värden. Dessutom blir träningen mer skidlik och det gillar jag! Att kunna variera den flackare terrängen som bilvägarna här erbjuder med lite trixigare och tuffare backar kommer med all säkerhet att göra mig starkare inför den kommande vintern.

Ikväll har vi samling med min kära klubb Piteå Elit. Vi ska ha ett par grymma träningsdagar tillsammans här på hemmaplan. Och det ska bli fantastiskt roligt att träffa gänget igen!

Hoppas ni alla mår fint. Vi hörs snart igen!

Vilda vackra Vålådalen.

Ett par lägerdagar har passerat och idag är det vilodag som gäller här i Vålådalen. Det är en fantastiskt härlig miljö att befinna sig i och många grymma pass har gjorts. Denna lugna dag inleddes med lite zumba-dans (en favorit hos mig), sen blev det ett besök in till Åre. Riktigt mysigt!

Tidigare i veckan var SVT på besök och gjorde ett repotage om mig. Igår visades det på Sportnytt. Om du missade det har du chans att kolla in det HÄR!!!

Coopertest nummer 3 - check!

Jag har precis mättat magen med en lunch bestående av lax, potatis och broccoli. Och nu ligger jag lätt utslagen i soffan efter att ha gjort en rejäl urladdning under förmiddagen. Sommarens tredje coopertest har avklarats. Jag gick såklart in för att slå nytt personbästa, men det blir inte alltid som man önskat. Idag var visst inte den dagen då sekundrarna tickade långsamt. Lite surt och snopet eftersom det kändes så lätt och bra att springa. Men känslan är åter igen det viktigaste för mig. Sen var jag inte många sekunder ifrån min bästa tid, men jag tror att lite kramp i magen satte stoppet för dagen. Men nöjd är jag ändå. Jag gjorde mitt bästa. Sen fick jag toppa testet med ytterligare en lång löpintervall. Så nu infinner sig den där sköna trötthetskänslan i benen igen. Den som dyker upp när benen krigat bra.

Soffan känns skön. Jag blundar en stund...

Ond axel = starka ben!

Kanske är det bara jag som jublat de senaste mornarna när jag dragit upp rullgardinen och mötts av stora, svalkande, fluffiga moln? Som den vädermänniska jag är, så är mulet enligt min mening helt klart att föredra när många timmars träning ska genomföras (kanske inte minst när myren besöks) och det är precis vad jag sysslat med i veckan. Tränat. Det har blivit många pass, långa pass, roliga pass, intensivare pass, trötta pass, svettiga pass, jobbiga pass där benen värkt och lugna pass då det enbart varit avkopplande att träna. Variation är viktigt, det har jag inte minst lärt mig i sommar.

Har för några veckor sedan haft en axel som gjort ont. Troligtvis blev belastningen, med den extra stakträning jag kört, för mycket. Men med vila och rehab är den nu sitt rätta jag igen. Men självklart är jag fortfarande extra försiktig. Så i veckan har benen fått sig en extra doning av mängdträning. Efter gårdagens intervaller uppför slalombacken på Vallsberget känns träningsvärken som jag har klädnypor i baken. Och det är härligt. Jag gillar verkligen när det känns att jag tränar.

Veckan bästa är att jag för första gången sprungit ifrån Pappa på löpintervaller. Det är ett gott tecken (i alla fall för mig). :-)