Ond axel = starka ben!

Kanske är det bara jag som jublat de senaste mornarna när jag dragit upp rullgardinen och mötts av stora, svalkande, fluffiga moln? Som den vädermänniska jag är, så är mulet enligt min mening helt klart att föredra när många timmars träning ska genomföras (kanske inte minst när myren besöks) och det är precis vad jag sysslat med i veckan. Tränat. Det har blivit många pass, långa pass, roliga pass, intensivare pass, trötta pass, svettiga pass, jobbiga pass där benen värkt och lugna pass då det enbart varit avkopplande att träna. Variation är viktigt, det har jag inte minst lärt mig i sommar.

Har för några veckor sedan haft en axel som gjort ont. Troligtvis blev belastningen, med den extra stakträning jag kört, för mycket. Men med vila och rehab är den nu sitt rätta jag igen. Men självklart är jag fortfarande extra försiktig. Så i veckan har benen fått sig en extra doning av mängdträning. Efter gårdagens intervaller uppför slalombacken på Vallsberget känns träningsvärken som jag har klädnypor i baken. Och det är härligt. Jag gillar verkligen när det känns att jag tränar.

Veckan bästa är att jag för första gången sprungit ifrån Pappa på löpintervaller. Det är ett gott tecken (i alla fall för mig). :-)