Hemma med ett leende!

Har kommit hem från en härlig helg i Finland. Så otroligt skönt att känna att kroppen äntligen är på G igen, trots att uppladdningen varit långt ifrån optimal med både sjukdom och otrevlig kyla. Uthålligheten på sprinten är inte på topp än, men blev ändå en plats i finalen där jag blev 6:a (var 4:a i prologen) och på lördagens 10 km klassiskt åkte jag in på en niondeplats och var bästa svenska. Riktigt roligt och som sagt, ett skönt besked att kroppen svarar igen. Gårdagens skaterace var väl ingen hit direkt. Men jag hade inte så stora förväntningar då jag inte tagit ett skateskär på 3,5 vecka. Men jag tar med mig många positiva bitar från denna härliga helg. Har dessutom varit kanoners att träffa alla fina och glada skidåkare igen. Sånt ger energi! Lämnade Finland med ett happyface :-)

Jag har det bra. Kommer hem till bästa Piteå och blir ompysslad och lite bortskämd. Och får en stor bit smörgåstårta som sparats från helgens födelsedagskalas till mig (Tack Ola och grattis!!!). Då vet man att man har fina människor omkring sig. För hur glad blir man inte!?

Två roliga!

Under SM överlät jag tvättandet av min svettiga träningskläder till mamma. Hon lyckades med något jag inte trodde mammor kunde, missfärga kläderna! Dock tycker jag resultatet av bland annat min sport-BH blev väldigt lyckat, eftersom jag är ett stort fan av rosa grejer...

Den vita är orginalet, den undre är "mamma-pajala-edition" ;D

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Hittade detta i ett repotage med Charlotte (och Haag) i Expressen och fick mig ett gott skratt...

Det är en stor ära att få vara Charlottes konstigaste träningsredskap. Kanske är jag hemligheten bakom hennes fina resultat? Funderar på att sno detta framgångknep rakt av, men hur ska jag kunna börja köra benböj med mig själv som viktskiva? Hmmm.... ;)

Finland väntar på mig.

Sitter i soffan och vilar lite. Förmiddagen har spenderats på skidor. Härligt att komma ut trots den ihållande kylan, som förhoppningsvis börjar lindras lite. Det är inte annat än att man får klä sig efter vädret. Solens närvaro kan man i alla fall inte klaga på!

Trots att det blev ett litet uppehåll efter SM känns kroppen helt okej. Ska sätta den på prov imorgon då jag tänkt köra lite sprintintervaller. Sen på onsdag bär det iväg till Finland för Skandinavisk cup i helgen. Är verkligen laddad för de tre roliga distanserna som bjuds!

Nu ska jag förbereda dagens middag. Blir köttfärsbiffar, quinoa och broccoli. Mumma! Och ett styrketräningspass i dessert. Smakar kanske ännu lite bättre ;)

Härlig energi!

Äntligen är kroppen igång igen. Blev ett besök på Step In under förmiddagen för lite konditionsträning och styrka. Ååå så underbart det var att få svettas ordentligt igen, känna kroppen arbeta och bege sig till lunchen med trötta muskler. Det har jag saknat. Men troligtvis blir det lite mer inomhusträning i veckan eftersom kylan i kombination med mina luftrör inte är någon listetta direkt.

Efter lunchen smög jag mig in på en inspirerande föreläsning av Isabella Löwngrip, "Blondinbella". Riktigt cool, idérik och driven kvinna, som startat fyra aktiebolag vid endast 20 års ålder. Och jag lämnade verkligen föreläsningslokalen fylld av ny energi och inspiration.

Här är Bella och jag. Går väl knappast att undgå att jag är glad över att få träffa en av mina förebilder :) haha

Bra föreläsning!

Hejdå helgen!

Hoppas ni haft en skön helg allihopa. Det har jag haft. Och vilket väder som besökt Piteå. Jag har verkligen njutit av varenda solstråle som sett mitt ansikte. Fina fina solen.

Mina luftvägar börjar sakta men säkert återhämta sig. Snart kan jag röra mig i annan motionsform än promenad. Har längtat. Och förhoppningsvis redan imorgon om maskineriet känns bra. Ut och njuta lite på skidorna skulle verkligen inte sitta fel. Men självklart då med "gristrynet" på. Den här kylan verkar visst gilla vårt land.

Kram!

Tummen upp för min vän solen!

Välkommen solskensdag!

Eftersom luftrören fortfarande inte riktigt återhämtat sig så passade jag idag på att bara njuta av den lugna dagen. Åt en underbar lunch hos "Restaurang-mamma" och sen tog vi en skön promenad i det ljuvliga vår-vinterväder som idag hälsat på. Blev sen en kaffe på favvohaket Nodo med Tomme och Davvan. Har nu avslutat dagen med att baka scones i kvällsfika. Det var gottigott kan jag lova. :-)

Italiensk lunch hos mammsen. Love it!

En glad tös på promenad i solskenet!

Mitt bästa köp.

Gaddarna sitter inte längre bakom galler. Och jag kan ju bara inte sluta le... :-)

Ny lärdom: Att vara på sin vakt!

Så här, som på bilden, har jag känt mig de senaste dagarna i mitt skidåkarliv. Lycklig, glad och harmonisk. Den där islossningen hade ju liksom precis börjat knaka och jag såg sprickorna. Jag såg ljuset. En av nycklarna till att detta höll på att hända är att jag kört en hel del fartbetonade pass + tävlingar. Sedan tidigare vet jag att mina löftrör är känsliga och jag har problematik med astma. Speciellt i det lite fuktiga väder som vi tävlat i här i Sundsvall. Det blev nog lite för mycket av det goda. Av hårdkörning. För här sitter jag idag med en pigg kropp, men med luftrör som inte är mycket till att flåsa i. Och idag är det SM-sprint. En av de tävlingar jag hoppats mest på. Det suger och svider.

Men nu ska jag göra det bästa av det här. Se till att laga de stackars rören så snabbt som möjligt, så jag kan fortsätta där jag var. Och hänga läpp får jag bara göra en liten stund till. Sen får det vara nog. Jag föredrar faktiskt att vara glader.

Ett väldigt fint silver.

Jag är så glad. Ungefär så glad att jag bara vill öppna fönstret och skrika ÄNTLIGEN och förklara min kärlek till klassisk sprint. Känslan att åka riktigt fort i en stil jag känner mig trygg i är så gnistrande härligt. Och jag visste att jag kunde. Bara lite trist att jag inte haft möjlighet att åka en enda klassisk sprint i år. Förrän idag, då det blev i en liten annan variant. Teamsprint. Så underbart. Var dessutom en liten boost för självförtroendet. :) Fin start på detta SM och skönt att veta att jag kommer lämna Sundsvall med minst en medalj.

Nu ska jag sussa. Och jag kommer garanterat somna med ett leende på läpparna. Och tack för alla gratulationer som skickats. Ni är fina ni.