Det nya träningsåret.

Det nya träningsåret är i full gång. Efter en lite lugnare semesterperiod har jag nu varit igång i drygt en vecka. Tillbaka till mina arbetsrutiner med dagar som präglas av träning, mat och sömn. Och lite andra trevligheter när energin räcker till. :-) Det känns skönt att vara igång igen. För motivationen och viljan bubblar inom mig. Jag drömmer redan om vintern som kommer ute på mina träningspass. Det är svårt att låta bli. Men innan det blir vinter så ska jag göra många många timmar av bra träning. Så är det!

Säsongen fick ett fint avslut när jag sprintade till mig segern i Mosjøen där konkurrensen var av hög klass. Flera rutinerade världscupåkare som haft pallplatser fanns i startfältet. Häftigt, minst sagt. Det gav energi! Säsongen som började så fint med seger i BDX-sprinten i oktober fick alltså ett minst lika bra avslut i april i Norge. Och mellan de månaderna har jag varit ute på många äventyr. Många världscuplopp och mitt första VM. Jag har njutit av min vinter och mina framgångar. 

För 1,5 vecka sen fick jag besked om att jag är uttagen till A-landslagets träningsgrupp. Det var ett glädjande besked. Efter ett bra år i Team 2015 känner jag mig verkligen redo. Jag vet vad jag ska göra och det är samma jobb oavsett vilken grupp jag tillhör eller om jag tränar själv. Men till skilland från de tidigare år jag varit med i A-landslaget så har jag nu en betydligt bättre träningsbakgrund. Därför känner jag mig lugn. Det känns utvecklande att få träna med de bästa skidåkerskorna och ta del av de värdefulla resurserna som man har runt omkring sig i ett landslag. Det känns bra. Och jag är laddad!

Imorgon åker jag ner till Stockholm för "Olympic-camp" med SOK där jag kommer få träffa andra vinteridrottare. Sen drar lägeråret igång med träningsdagar i Riksgränsen. Mycket spännande som händer nu :-)

Tankar om mitt VM-lopp.

Snart har 2 veckor passerat sedan mitt VM-lopp. Det var en häftig upplevelse. Och trots att jag vet att jag gjorde ett par taktiska missar (då jag bland annat tappade mycket fart och position i kurvorna) och inte riktigt hade det trycket jag hoppats på under upploppet så finns det väldigt mycket jag är nöjd med från den dagen, kunskap som berikar mig för fortsättningen.

Jag vet att uppladdningen var bra. Både mitt träningsupplägg och vetskap om att min kropp svarar positivt på höghöjd. Jag kände mig i riktigt bra form.
Jag kände mig mentalt stark och lugn under dagen. Jag hade rätt fokus och gillar utmaningar när det verkligen gäller. Jag njöt av att vara där och kände glädje.
Jag är en av världens snabbaste. Efter 300 meter i prologen var jag snabbast av alla (enligt SVTs egna tidskontroll). Jag vågar satsa och vet att jag har farten i mig. Sen gäller det att bygga upp en ännu starkare uthållighet då sprintarna idag ofta är längre än tidigare.

Men visst, en liten besvikelse fanns inom mig. Mest för att känslan var väldigt bra och jag känner att jag inte fick ut den kapacitet som jag vet att jag har när allt klickar. Men det är många pusselbitar som ska hitta din rätta plats och det räcker med att en liten bit hamnar lite snett.

Hela resan gav mig massvis av inspiration till min utveckling. Jag fick en ännu klarare bild av de bitar jag vill och behöver stärka och vilka mina styrkor redan är. Jag bubblar av idéer över hur JAG ska bli en än bättre och starkare skidåkerska.

Mitt nästa äventyr bär av till helgen. Det är fristilssprint i Lahti, tillbaka till Världscupen. Extra roligt eftersom det var just i Lahti som jag åkte min allra första Världscup i sverigekläderna. Härliga minnen. Det har visst blivit några fler lopp sedan dess :)

 Tjejgänget under uppladdningen i Seiser Alm. Vissa dagar med fantastiska förhållanden!!

Jag i härliga Davos.

När drömmar och mål blir verklighet.

Vilka veckor det varit! De har varit mycket resor, tävlingar och känslor - där jag mestadels svävat bland de positiva, fantastiska och glädjande varianterna. Med ett undantag för SM-veckan då en kortvarig infektion plötsligt störde min kropp, väldigt olägligt. Lite förvirrande. Och att tävla och inte känna igen sin kropp är inte roligt. Det var nattsvart och därför var beslutet att åka hem från SM enkelt, för att kunna ge kroppen bästa återhämtningen, det den behövde. Och för att det är mycket kvar av säsongen och man ska aldrig riskera hälsan. Jag är glad att jag vågade ta det givna beslutet, för det är inte alltid lätt när man egentligen vill något annat.

Men utöver det. Det är som att hjulet plötsligt rullar igen. Och när jag väl fått det i rullning så kan inget stoppa mig. Formen bara är där. Så har det varit en stor del av vintern. Det är en förundransvärd men häftig känsla att åka skidor när det är som det varit senaste månaderna. Jag har njutit som aldrig förr. Känt glädje bubbla genom hela kroppen när jag för första gången stod på en prispall i Världscupen. En dröm och ett mål som jag arbetat så hårt för blev till verklighet. Den känslan är svårslagen. Och jag är än mer säker på att jag vill kliva upp på den igen.

Beskedet om VM. Ännu mer lycka. Ett mål som innan vintern var långt borta. Visst har jag drömt om det på träningar i somras, men då var det mer just drömmar. Hårt arbete ger resultat och tankens kraft är stor. En viktig bit i arbetet jag gjort är med min mentala coach, Thomas. Han har varit guld värd för mig, ett stort stöd. Läs gärna repotaget NSD gjorde med oss HÄR 

Smälta, ladda om och titta framåt.

Dagarna har gått snabbt sen jag kom hem från Kanadaresan. En resa som varit otroligt betydelsefull och givit mig mycket. Att få se vad jag kan, att jag är stark, att jag kan vara med i världseliten har fått mig att växa inombords. Framförallt har tron och min tillit till min egna förmåga tagits till nya nivåer. Det känns som att jag ser klarare. Jag vet vart jag vill och jag vågar ta för mig.

En längre stund hemma har varit välbehövligt. Jag har fått tid att smälta, ladda om och blicka framåt. För även om resan överröst mig med ny energi så sliter det ändå. Alla nya intryck, upplevelser, en lång hemresa och en rejäl tidsomställning. Jag har behövt tid och lugn mitt i julförberedelserna. Inte helt enkelt alla stunder.

Efter en vecka på hemmaplan kände jag att energin åter funnits och jag var redo för en vecka med lite mer träningsmängd. Dessa perioder är sällsynta under vintern och därför ville jag ge mig tid för träning nu när jag hade chansen. Det har varit skönt att komma tillbaka i lite "vanliga" rutiner med dubbelpass, varvat med mat och vila. Och viktigt för fortsättningen av säsongen.

Nästa tävling blir Skandinaviska cupen i Östersund. Och efter att ha sett första etappen av Touren idag kom tävlingssuget som ett brev på posten. Utmärkt inspiration och pepp inför kommande utmaningar! 

 Fin skidåkning under julhelgen.

Men det var kallt, -28, men i rätt klädsel kunde kylan inte hindra mig från min träning.

Att lyckas.

Vilken dag!!! Det är en stor varm bubblande känsla av glädje och lycka i min kropp. Att det efter så många timmars arbete och slit faktiskt ger så mycket tillbaka. Det här är belöningen. Jag njuter av känslan. Idag kunde jag plocka fram och få ihop alla pusselbitar som gör mig till min bästa version av skidåkerskan som finns i mig. Det är så häftigt när man känner hur det faller på plats.

Att jag dessutom bara var en ynka tiondel från en A-final är såklart lite surt när det är så nära, men framförallt glädjande. Att jag faktiskt verkligen nosar på den. Men den här 8:e platsen i Världscupen är så värdefull och stärkande för mig. Det är ett stort steg. Ett av mina absolut bästa resultat i dessa sammanhang och mitt bästa lopp i skate-sprint. Jag är med i toppen. Det jag läntat och drömt om. Så just nu njuter jag mest av att få vara där jag är. För jag lever min dröm.

Stort tack till alla ni människor där ute som hört av er med peppande ord och gratulationer. Det glädjer mig att ni gillar min skidåkning. Kram från Québec.

Mer världscup!

Så häftigt det var att åka VC i Gällivare. Inspirerande och motiverande! Det var ett grymt publikstöd och roliga tävlingar på en tuff bana. För min del tycker jag att känslan är på uppåtgående. Det känns som att jag lär mig något nytt och blir lite bättre för varje tävling jag får. Blir mer och mer "varm i kläderna" och i tävlingssituationen. Jag tycker även att känslan i helgen var snäppet bättre än i Bruks. Dock är inte resultatet något jag hurrar över, men som jag skrev tidigare, det går ändå framåt i min skate-åkning och det är så kul att jag idag orkar på ett annat sätt än tidigare. Det krävs tålamod. För jag vet med mig att jag tränat hårt i höst och ganska så nära inpå säsongen.

Fick efter helgen ännu ett glädjande besked. Jag får åka till Kuusamo för mer världscup och den "mini-tour" som är där till helgen. Tre nya lopp att se fram emot. Tre nya möjligheter. Dessutom får jag fortsätta resan därifrån till Kanada för att åka sprint. Det ska blir så häftigt och jag ser verkligen fram emot den här resan. Jag är så taggad!

Helgen i Bruksvallarna.

Ordspråket lyder "upp som en sol och ner som en pannkaka". Min helg i Bruksvallarna var tvärtom; Ner som en pannkaka och upp som en sol.

Fredagen - 5 km klassiskt, en distans som jag tycker är superkul och hade stora förväntningar på. Jag ville så mycket och trodde verkligen att detta var min dag. Och det började bra. Första 2 km kändes bra. Jag satsade friskt enligt min plan och var bra med vid första mellantiden. Sen hände något. Benen kändes plötsligt sega som sirap och jag kunde inte alls åka så snabbt som jag hade tänkt.
Min slutsats efter detta lopp är att jag ville för mycket. Jag spände bågen lite väl hårt och var överladdad. Och anspänning är bra, men till en viss gräns. Trots stor besvikelse över loppet, så blev det en väldigt lärorik dag för framtiden.

Lördagen - 10 km skate. Ny dag med nya möjligheter. Trots fredagens fall lyckades jag ladda om och se fram emot denna distans. För er som följt mig en längre tid vet hur jag kämpat med att orka skejta längre distanser. Och vilken lycka att känna dessa framsteg. 15:e svenska är ett enormt kliv i jämförelse med tidigare säsonger och bara 15 sekunder från en topp 10-placering. Jag har en bättre uthållighet idag. Hårt jobb ger utdelning. Framförallt, det var så otroligt roligt att åka skidor denna dag. Jag var avslappnad och det var ren glädje i min åkning.

Söndagen - skate-sprint. Lördagen gav självförtroendet åter en boost. På banan som var 1200 m fanns det inget att hålla igen på. Vissa partier av banan kände jag mig otroligt stark på, framförallt 3:ans växel, där det lutar lätt uppför. På de brantare delarna ville huvudet åka fortare än benen klarade av för dagen. Där fick jag kämpa. Med en 7:e plats och 5:e svenska är jag mycket nöjd.

Det är skönt att efter helgen veta utgångsläget. Vart jag är idag. Jag börjar här och ska jobba mig uppåt. Jag är övertygad om att det finns mer att ge när kroppen fått mer återhämtning. Och vilken lång spännande vinter vi har framför oss!!

Efter helgen fick jag ett glädjande besked om att få starta i den nationella gruppen under helgens Världscup-premiär. Så redan idag beger jag mig upp för att få ett par dagars skidåkning på banorna innan startskottet går.

Uppladdning.

Jag är åter hemma i Piteå ett par dagar. Det är skönt att vara i hemmamiljö för att ladda batterierna inför kommande helg. Jag har dragit ner på träningen sen lägret för att piggna till lite i muskulaturen. Och huvudet får tid till att tänka på annat en stund, det är ganska skönt efter intensiva skiddagar där det mesta kretsat runt träning. 

Glädjande nog går det fortfarande att åka skidor på en 3 km-slinga på Lindbäcksstadion. Fantastiskt. Speciellt med tanke på de gröna gräsmattorna runt husen och regnet som besökt staden under helgen. Då är den snön värd som guld för en skidåkare.

På onsdag åker jag ner med klubben igen. Jag ser fram emot det. Många träningstimmar har gjorts under sommar och höst för att jag ska ha en bra grund inför det som komma skall. En lång tuff spännande tävlingsvinter. Och jag är lycklig som går in med vetskapen om att jag gjort mitt bästa detta träningsår. Jag har kunnat följa min plan. Det känns tryggt när jag väl står på startlinjen, med nummerlappen på och hör klockan räkna ner. Att då, äntligen, få användning för den styrka och kraft jag byggt upp.

Här kommer en film från en impuls jag körde i Bruksvallarna mot två skidglada grabbar och nya bekantskaper som var hungriga på att utmana. Dessa två har dessutom startat en egen skidklubb i Stockholm där dom bor, rätt häftigt, Yuppie Ski Club. Kan meddela oroliga tittare att jag klarade mig fint från vurpan, bara några blåmärken rikare. :-)

Vilodag i Bruksvallarna och premiär.

Idag är det onsdag och vilodag i Bruksvallarna. Kom hit i lördags och sen dess har dagarna varit fyllda av träning och lägerliv med team 2015. Det har varit fantastiskt underbart med alla långa pass på fjället. Jag njuter. Som skidåkerska lever jag min dröm här. Men som min egna vallare har jag haft det kämpigare ;) snöförhållandena skiljer sig nämligen en del här nere vid elljusspåret jämfört med uppe på fjället. Men det är lärorikt och nyttigt även det. Jag utvecklas.

Kroppen börjar känna sig lite mör, speciellt med tanke på att jag gjort två rejäla vurpor som resulterat i en lårkaka på vardera sida. Och nej, dessa smakade inte gott. Så lite blåslagen och sliten är jag. Det sistnämda var mer planerat. Men nu är det sista rycket träningsmässigt innan den stora Sverigepremiären om 1,5 vecka.

Min tävlingspremiär var för en vecka sen. BDX-sprinten. Det var pirrigt, förväntansfullt och härligt. Och jag fick bästa tänkbara start på säsongen med seger! Ja oj så glad jag var. Det var lite som att få ett kvitto på att min känsla jag haft på träning stämde. För det har känts bra i höst.

Men idag låter jag anspänningen vara och istället välja lugnet. Eller iaf om man bortser från eftermiddagens inplanerade bowlingmatch. Vi är ju ett gäng skidåkare där alla gillar att vinna. ;)

Skidåkning i Piteå

Äntligen skidåkning igen. Som jag längtat.
Många varv har det blivit på den 600 m slinga vi har här i Piteå, men den är superfin. Bra preparerad och fin snö. Så ren att jag till och med kunnat testa nya tävlingsskidorna.
Trots att varven under ett 2-timmarspass blir fler än vad mitt huvud hänger med att räkna, så njuter jag av att få göra det jag tränat och längtat för hela sommaren, att åka skidor på vit snö.

Efter en helg där vädergudarna skämt bort oss med fantastiskt vinterväder har det idag varit riktigt busväder med blåst och regn. Men samma jobb görs ändå, oavsett prognos. Tiden tickar bara lite snabbare i solsken, än när jag är klädd i en genomblöt regnjacka och isigt hår.

Här är jag i söndags. Då sken jag ikapp med solen :-)