På gång!

Efter en avkopplande semester är jag tillbaka i både vardag och träning. Jag har kommit igång med barmarksträningen där det framförallt nu till en början handlar om att vänja benen vid löpning i lagom takt. Dessutom har jag kunnat kombinera denna träning med en del skidåkning vilket är lite ovanligt vid denna tid av året. Senast i förrgår körde jag faktiskt ett intervallpass på skidorna hemma i Piteå. Häftigt och härligt att det fortfarande är möjligt!

Jag sitter just nu och väntar på att få åka iväg till tåget som ska ta mig upp till Riksgränsen för läger med landslagets Team 2015! Det ska bli fantastiskt roligt och att få vara med i det laget känns som en perfekt nystart för mig. Det var ett glädjande besked!
Att vi dessutom ska upp till norr och de fjäll jag spenderat många vårar i är extra roligt. Där känner jag mig hemma och är en plats som oftast inbjuder till underbar skidåkning. En pärla för mig.

Jag är redo att spänna bågen och genomföra ett par dagar med tuff träning. "Nu kör vi!"

Kontraster i träningen den senaste tiden:

Från löpning på sandstrand...

...till vårskidåkning i Piteå!

Mål

Då var den här säsongen i mål. Jag är så glad och stolt över mig själv på det sätt jag lyckats ta mig igenom den på det sätt som jag har gjort. Jag har kämpat. Med att komma tillbaka efter ofrivilliga uppehåll för att prestera på toppen av min förmåga och helst lite till. Tyvärr har den fysiska biten inte varit där jag önskat, där jag planerat att vara. Skador, sjukdom och annat strul har gång på gång satt krokben på mig. Det är svårt att med säkerhet veta vad det beror på, men jag har mina aningar.

Sanningen är den att när jag räknar ihop årets träningstimmar är mängden inte mer än vad jag tränade under början av mina gymnasieår. Och med dom förhållandevis få timmarna i bagaget är det inte konstigt att jag inte kunnat vara och prestera där och det jag önskat och planerat. Även det är något som varit kämpigt. Att ha målsättningar som är orimliga för stunden och försöka sänka dom och vara nöjd med det. Nej det har inte varit det lättaste kan jag säga.

Jag ser ljust på framtiden. Utgångsläget är idag. Jag vet vart jag vill. Och jag är beredd att satsa och göra det som krävs. Jag kommer att komma tillbaka - starkare än vad jag någonsin varit. Ja, som jag ser fram emot det kommande året och alla möjligheter som finns.

Hoppas ni har en fin påsk! Själv njuter jag av semester, laddar batterierna och underhåller mig med en blandning av mina favoriter i träningsväg. Kram!

Sen sist!

Bloggen blev visst lite bortglömd mellan alla träningspass, resdagar, tävlingar och allt annat som hör till min vardag. Men nu är jag här igen!

Tävlandet är åter igång och inne på sin slutspurt. Befinner mig just nu i Långberget nere i Värmland för SM 3-mil. Tyvärr blir det ingen stafett för oss damer, då sjukdom och skador härjar i truppen. Så jag siktar in mig och laddar för söndagens långa race.

Jag imponeras av arrangörerna att de lyckats fixat så fina spår, trots en i övrigt snöfattig terräng. Tyvärr är inte den tuffa banan som tanken var att vi skulle tävlat på längre aktuell, utan nu är det en ganska flack bana med mycket stakning som gäller. Lite synd, men jag åker med glädje det som bjuds.

Formen och känslan i min kropp har varit lite ojämn. Men det är inte så konstigt med tanke på alla avbrott som jag haft denna vinter. Det märks främst på uthålligheten att det fattas lite grundträning, men glädjande nog sitter speeden i kroppen kvar!

På söndag är det en individuell 3-mil i klassisk stil. Jag kan faktiskt inte minnas att jag åkt denna distans tidigare. Därför ser jag verkligen med spänning och längtan fram emot detta. Jag ska åka med god teknik och göra mitt lopp. Fokusera på det jag kan påverka och vara i det jag gör. Och när jag korsar mållinjen ska jag helst inte ha krafter kvar till att åka en meter till!

Här kommer lite bilder från de senaste veckorna:


Jag åkte Nederluleå stafetten och mitt lag fick medalj!



Det var fina tävlingar i Gällivare förra helgen. Här ser ni Hellnerstadion.



Jag har tagit ut mig ordentligt även i gymmet!



Jag har fått många fina skidpass på Lindbäcksstadion hemma, där förhållandena fortfarande är fantastiskt fina.



Min lillebror var hemma och gjorde mig sällskap några pass.



Solnedgång i ett fint Värmland.



Idag har banorna testats. En del av passet fick jag sällskap av Falken. Ett härligt återseende!

Så härligt att vara igång!

Nu har jag varit igång med min träning en vecka och det är fantastiskt skönt. Jag har fått ett par lugna pass och igår körde jag första fartpasset sen sjukdomen och det kändes helt okej i min kropp. Härligt var det att få bli riktigt trött igen! Jag blir piggare för varje frisk och träningsbar dag jag får, så jag hoppas och jobbar på att kunna göra ett fint avslut på denna säsong. Jag har bland annat en cupavslutning i Gällivare och SM-avslutningen i Långberget att se fram emot! Då lovar jag att köra med plattan i botten!!!



Jag efter ett träningspass i finvädret, en lugnare variant.


Många pass på Lindbäcksstadions fina spårsystem har det blivit. Slingan på 19 km är min favorit med många långa backar!


När jag inte tränat har jag helst kopplat av ute i solen..


..eller bakat med mina härliga kusiner. För idag är det min dag. Det firas med gott fika och mina nära! För 24 år fyller jag visst bara en gång! :-)

Påhälsning av feber och hosta.

Förra veckans hårdträning gick bra, tills det inte gick bra något mer. Fick avbryta onsdagens intervallpass då jag kände att luftrören inte var i sitt bästa skick. Efteråt var jag otroligt trött i kroppen. Visst ska man vara trött efter mycket träning, men det var inte bara trötthet på ett bra sätt. Sen knackade febern på dörren. Och tro mig, jag kämpade och försökte stå emot. Men ofrivilligt stannade den två dagar i min kropp. Sen har jag dragits med hosta i ett par dagar. Den blir bättre och snart är jag redo för träning igen.

Jag har såklart funderat mycket över varför jag ska ha så mycket otur i år. Tyvärr blir jag inte så mycket klokare. Jag accepterar läget och antar att vissa år är såhär. Trots att jag sköter mig och gör allt för att det ska gå bra och för att jag ska få vara frisk, träna och göra bra resultat så går det inte just nu. Ibland kan jag känna frustrationen koka i mig. Men den omvandlas snarare till motivation. Jag har så mycket mer att ge. Och jag vet mycket väl vad jag vill.

Jag har valt att avstå helgens VC-sprint i Lathi, den ligger för nära i tiden. Prio ett är att bli frisk och börja träna igen. Det är vad jag ser fram emot just nu.

Perfect day!

Sitter i soffan med en skönt trött kropp. Vilken fantastisk dag jag haft! Två fina, långa och lugna pass. Förmiddagen ute på Lindbäcksstadion med drömspår och långa backar där jag åkt stor fin diagonal. En eftermiddag ute på isen. Ospårat, klurigt och platt där det ställs extra krav på koordination och balans. Närvaro. Kors och tvärs har jag åkt. Frihetskänslan var enorm. Härlig temperatur och de första värmande strålarna från solen har känts mot min kropp. Dagar som dessa är jag extra glad att jag har ett utomhusjobb. För samtidigt som kroppen blir trött fylls jag av en riklig energiboost!

Polen!

Känslan under fredagens tävling var positiv och bra. Det var fantastiskt roligt att åka, men det räckte inte till för avancemang. Det är alltid tråkigt, men samtidigt känner jag mig inte besviken. Jag gjorde verkligen det jag kunde för dagen och i fredags var jag inte bättre. Tyvärr tror jag inte min startposition som första kvinna ut gynnade mig i det snöoväder som var precis innan start. Men sådant kan man bara spekulera i. Vem vet? Hursomhelst, wow, vilket jubel när jag åkte ut genom startgrinden. Fantastisk publik! Och som stadion kokade när polskan åkte. Det var en häftig upplevelse!

Måste säga att Polen överraskade mig positivt. Ett bra arrangemang, med stor publik, fina spår, stort skidintresse, trevligt hotell med sköna sängar och fantastiskt goda soppor och vilken yoghurt det bjöds på! Mums! Det lilla samhälle vi bodde i kändes som en mysig sagovärld. Jag är tacksam att jag får se så många nya platser i mitt yrke som skidåkerska. Platser som jag troligtvis aldrig annars skulle besöka. Så tack Polen för fina dagar!

Nu väntar en kortare träningsperiod på hemmaplan. Det var länge sen sist och ska bli skönt att få vara ute långa sköna pass i det lugna.

Vi hörs!

VC i Polen!

Efter hemkomst av Skandinaviska cupen var det bara att snabbt tvätta kläderna och packa väskan igen för nya roliga äventyr.

Just nu ligger jag i min säng här på ett hotellrum i Polen och ska snart släcka lampan. Imorgon är det fristilssprint! Oj, så roligt det ska bli. Dessutom startar jag med nummer 1 på bröstet, häftigt och lite extra pirrigt att få starta först. Ryktet säger att biljetterna ska vara utsålda och mycket publik kommer för att heja. Vilket alltid är extra roligt och peppande!

Jag ska åka så fort jag bara kan och njuta av varje meter, trots att det kommer bränna i benen sista biten. Precis som det ska vara.

Håll tummarna för mig kl.12.30.15!

Bra känsla, men oturen är med.

Klassisk sprint. Vilken underbar känsla det kan ge mig. Det är kanske min favorit. Glida ut i stor diagonal med full insats. Explosivt, men stort. Skjuta fram foten, trycka, glida, med hög höft, tyngdöverföring, låta armarna reglera hastigheten på benen. I vissa stunder är det så enkelt, så självklart. Det upplevde jag idag. Så härligt. Så häftigt. Jag njöt och hade riktigt roligt. Jag var laddad redan från prolog för att ge allt! Det gick bra. Min tid räckte till en 4:e plats. Och glädjen över det gjorde att min energi inför fortsättningen av dagen växte. Ett lopp i taget. Kvartsfinalen gick även den enligt plan. Jag var först över mållinjen. Semifinalen startade bra, jag låg i rygg på norskan Maria Nysted Grønvoll (dagens segrare) tills det bara var några hundra meter kvar av semifinalen. Då jag trampar runt i en kurva i full fart. Dessvärre slinter skidan på något som måste vara en isfläck. Jag faller. Neeej! Vilket bedrövligt avslut på en sån rolig tävling. Det svider. Att det ska vara så svårt med lite flyt. Att få visa vad jag kan!

Men jag säger som Eva sa till mig idag - "Vi vet vad som bor i din kropp". Och det vet jag. Och någon gång måste oturen ha ett slut. För jag ger mig inte! Jag tar med mig det positiva från dagen och har lämnat isfläcken bakom mig.

Hej från Lettland!

Har varit en fantastisk fin skiddag idag. Gnistrande snö, en stor härlig sol och hårda spår. Kroppen känns okej, men jag hoppas på att hitta en ännu bättre känsla till helgen. För nu är det två tävlingar kvar. De två distanser jag sett fram emot mest! På gårdagens sprint var jag 10:a efter en riktigt jämn semifinal. Jag hade såklart hoppats på lite mer. För jag vet att jag kan bättre än så. Håller tummarna för att det blir en riktig solskenshelg på alla plan. :-)

Nu åker vi vidare mot Estland!