Motvindens vecka.

Det har varit en vecka i motvind. Jag har kämpat för att ta mig framåt. Men nu får det vara nog. Mitt välmående och min hälsa är viktig. Trots att det idag är SM-sprint i klassisk stil. Något jag längtat så efter. En tävling jag vill åka. Ett av vinterns stora mål. Men det kommer också en framtid.

 Det började efter Estlands tävlingar. Irritation i luftvägarna. Men som tack och lov gick över snabbt. Och efter att jag kört Otepääs sprint med tuff stakning hade jag känningar i min axel. Men jag blev fantastiskt omhändertagen på Step In i Piteå när jag kom hem och fick bra behandling. Och under veckan var den ansträngningen som bortblåst. Det var härligt och innebar att SM-resan kunde genomföras som planerat. Efter ankomsten hit till Östersund kom nästa överraskning. En visdomstand började bråka. Svullnad, värk och ömhet. Två besök till tandläkaren för spolning. Och än utan förbättring. Gårdagens tävling gick tungt och jag mötte mjölksyran tidigare än jag brukar. Och imorse när morgonpulsen visade 20 slag/min över mitt normala var det jobbiga beslutet trots allt enkelt. Kroppen måste få återhämtas. Något står inte rätt till. Förmodligen jobbar kroppen men inflammationen i min tand och därav den höga pulsen. En strulig vecka med några faktorer som definitivt varit störningsmoment i min uppladdning. Men nu får det vara nog.

Igår fick jag höra "efter regn kommer solsken". Och visst måste det vara så! Regnet är verkligen lärorikt på erfarenheter trots att det är obehagligt, men oj så jag längtar efter solen nu.

Min helg i Milano!

Är hemma en sväng efter en härlig helg i Milano. Fantastisk stad som erbjöd en mycket välorganiserad stadssprint under fina förhållanden. Vilken stämning det var längst banan! Det var lycka och jag njöt.
Jag är glad över att jag tog mig vidare till kvartsfinal och att jag vågade satsa. Tyvärr höll det inte denna gång. Men jag vågade och snabbheten finns. Vilket glädjer mig! Uthålligheten kommer mer och mer för varje lopp jag får.

På torsdag fortsätter färden till Estland och Otepää. En klassisk sprint. Det var längesen. Och har verkligen varit efterlängtad från min sida. Det blir roligt!

Här är några bilder från min Milano-helg:

Det fina parken vi tävlade i

 Åå, så härliga Dolomiterna såg ut från himlen!

 En klassisk hoppbild under min och Jennies löprunda. Här utanför Doumen!

 Glada italienska barn som hejade och ville ha autografer.

 Så mycket vacker arkitektur i denna stad!

 Italienarna vet hur man lagar pasta!

Hanna och Ida efter stark seger i team-sprinten!

Jag hoppar i landslagsdressen för VC-sprint!

Fick igår den glada nyheten att jag är uttagen till helgens världscuptävlingar i Milano. Sprint i fristil är det som bjuds. Det ska bli så fantastiskt roligt! Jag ser fram emot att åka skidor så snabbt jag bara kan och dessutom få möta världens snabbaste tjejer. Jag känner mig bra förberedd och har en härlig känsla i kroppen! :-)
Och njuta. Det ska jag göra.

2012!

Hej bloggläsare och 2012, ett nytt och spännande år!

Sitter i skrivande stund och tittar på tour de ski som får mig att inspirera och påminna mig själv. På det jag kan och det jag vill. På den bana som erbjuds idag var jag 11:a på för två år sedan, på 5 km klassiskt. Vilken känsla som fanns och som åkningen stämde! Det är häftigt att det ibland känns så enkelt och självklart. För att vid ett annat tillfälle leta, fundera och klura över vad man ska göra och framförallt hur man ska gå till väga. Jag är övertygad om att jag besitter samma kapacitet idag som då, förmodligen även en starkare sådan. Med tålamod och tävlingar kommer jag hitta den härliga känsla som tar fram min bästa skidåkning. Det känns att den är på väg och jag längtar.

Att få beskåda teknik, taktik och skidåkare av absoluta världsklass på TV är strålande utbildning för att jag själv ska kunna utvecklas och få nya idéer. Och inte nog med det, dessutom är det perfekt underhållning!

Utöver TV-tittande så har mina dagar fyllts av härlig skidåkning, vänner, familj, avkoppling och fantastisk mat. Jag har samlat mycket energi och känner mig laddad inför det nya året.
2012 - jag välkomnar dig med öppen famn!

Dan före dan före dopparedan.

Idag var det en fantastiskt fin förmiddag på Lindbäcksstadion. Nypistade och fina spår. Vit vacker snö hängde i träden. Och en sol mötte till min stora glädje mitt ansikte på spårets högsta punkter. Jag tror det var två veckor sen jag såg dess strålar senast. Så jag passade på att stanna någon minut extra på toppen av Vallsberget för att beskåda den. Man vet aldrig när det blir nästa gång. Men nu går vi mot ljusare tider. Och trots att mörkret är mysigt känns det skönt.

Jag tar med mig en hel del positivt från helgens tävlingar i Finland. Kroppen känns i bra slag, sen hade jag en del missflyt som ledde till att jag tyvärr inte lyckades få ut den positiva känslan på resultat-pappret. 

Nu ska det bli skönt att få en liten period mer mer träning på hemmaplan och ett litet juluppehåll från tävlingar innan nästa halvlek drar igång. Jag är laddad inför fortsättningen och ser fram emot kommande tävlingar!

Jag hoppas ni alla får en mysig Jul. Kom ihåg att vara rädda om varandra och inte minst dig själv.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag finns även på twitter för er som är nyfikna på det. Där bjuder jag på kortare uppdateringar från min vardag. www.twitter.com/magdalenapajala

Väskan är packad igen!

Nu är M.Pajala på språng igen. Denna gång styr jag färden mot Finland och Vuokatti för tre spännande tävlingar. Skandinavisk cup gäller! 2,5 km fristil imorgon, 10 km klassiskt på lördag och 10 km fristil på söndag. Det märks att jag börjar vänja mig vid tävlingshelger. Tror jag slog något slags rekord igår när jag packade väskan. Snabbare och säkrare blir jag för varje helg och det gick av bara farten i ett knyck denna gång! Och förhoppningsvis är speeden på hög effekt även i spåret :)

Torsdagskram till er alla!

Dubbeltävlingar i Östersund.

Har befunnit mig i Östersund ett par dagar för få lite större variation i min skidåkning, miljöombyte, samt roliga tävlingar i helgen. Det blev fina dagar i en stad som ligger mig varmt om hjärtat.

I lördags var det en masstart på 10 km klassiskt. En av mina favoriter. Lite ringrostig till en början, men ett lopp där det lossnade allt mer. Farten blev bättre, tekniken mer avspänd, självförtroendet större och respekten för mjölksyran mindre. Jag kände mig stark på slutet då jag åkte upp mig ett par placeringar och slutade på en 4:e plats. Nöjd är jag, framförallt för att en härlig och efterlängtad känsla infann sig i min skidåkning under vissa delar avloppet.

Igår var det söndag och 10 km fristil med individuell start. Den bana som erbjöds var en av de tuffaste för mig, då 2:ans växel verkligen sattes på prov i tuffa, långa och branta backar. Vid flertal tillfällen har dessa banor tagit knäcken på mig och inte minst min rumpa. Jag har vid tidigare tillfällen blivit så stum av mjölksyran att jag nästan parkerat innan back-krönet dykt upp i mitt synfält. Men så var inte fallet denna gång! Fristilsåkningen tar sig. Den är på frammarsch och det glädjer mig. Efter mycket tränande har jag en helt annan ork och klarar av att återhämta mig bättre än någonsin.
Jag hade lite svårt att hitta en bra tävlingsfart själv (något som jag är övertygad kommer med fler tävlingar), men det gick desto lättare att följa ryggar som åkte lite snabbare än vad jag själv gjorde i ensamhet. Så likt en hungrig blodigel kunde jag klamra mig fast och till och med öka takten på slutvarvet och pressa mig ännu lite till. En 7:e plats räckte min insats till denna gång, då det även var tajt med sekunder och placeringar.

Att tävla mycket är någonting som tidigare visat sig formfrämjande för mig och är något jag tror på. Det brukar lossna mer och mer för varje tävlingshelg under säsongen. Därför är jag glad att jag fått dessa fina race i helgen. De gör mig starkare. Men det bästa av allt är att det faktiskt aldrig tidigare känts så här roligt att pressa kroppen i tävlingsspåret och åka fort med nummerlapp på bröstet! Jag längtar efter mer.

Ett vintervackert Östersund. Och till min lycka hade vintern även hittat till Piteå vid min hemkomst!

Silverplats i årets första race! :)

Nu har jag äntligen kickat igång tävlandet för säsongen! I lördags gjorde jag min premiär under en sprint i Sverigecupen uppe i Gällivare. Det var fina tävlingar och jag fick härliga och positiva besked. Precis vad jag önskat. Lite ringrostig och spänd var jag till en början, men lagom till semifinalen kände jag att det lossnade ordentligt och jag kunde slappna av och samtidigt ha bra tryck i min åkning. I finalen räckte det ända fram till en 2:a plats och jag tror faktiskt att jag aldrig fått en sådan fin start på tävlandet. En efterlängtad känsla. Fantastiskt roligt! Min fristilsåkning har tagit ett kliv framåt, det känns. Dessutom är jag övertygad om att det finns mer att ta av. Snabbheten och explosiviteten är där, men med lite mer träning på uthålligheten av den och det kommer gå ännu lite bättre. Jag är nöjd, stolt och glad över dagen!

Lite tröttare var jag tyvärr till gårdagens tävling, 10 km klassiskt, som jag verkligen sett fram emot. En av mina favoritdistanser. Men jag känner att jag inte riktigt kunde göra mig rättvis under tävlingen när skidorna inte alls hade den fart jag hoppats på. En rejält snöfall under natten och morgonen gjorde att spåren blev riktigt lösa och inte alls jämförbara med de förhållanden jag tidigare under veckan testat min nya tävlingsskidor i. Jag kämpade med att få fäste under skidtestningen före tävlingen och fick lägga på mer och mer valla. Men tyvärr resulterade detta i att glidet var som bortblåst och det kändes lite som att köra med handbromsen i. Jag är verkligen inget fan av att "skylla på" vallan eller materialet, eftersom att jag vet att klubbens vallare gör allt för att få till det och är otroligt duktiga. Trots allt så kämpade jag på som sjutton under loppet. Och även fast resultatet inte alls blev det jag hoppats på så blev det en bra urladdning och lärorik dag inför framtiden.

Jag lämnade Gällivare med glädje över lördagen och med lust av revansch efter söndagen. Och inte är det en helt fel kombination, när jag redan nästa helg får möta tufft motstånd under tävlingar i Östersund.

Videouppdatering!

Jag är där snön är.

Efter ett fint läger i Bruksvallarna åkte jag hem till Piteå. Hemma var snön fortfarande kvar i himlen och låg inte på marken, där jag vill ha den. Men om inte snön kommer till mig, då får jag komma till snön. Så i söndags åkte jag och min mor hit till Muonio i Finland för dagar med fin skidåkning. Det blev lyckat! Förhållandena är ännu bättre än vi önskat.

Imorse körde jag fyra klassiska intervaller i fint motlut över 7 minuter. Wow, vilken morgon det var! Knallhårda spår, soluppgång, -7 grader, vackra vyer, pigga ben, bra fokus, glädje och en coachande mamma. Nä, det kunde knappast bli bättre.

Att få åka skidor igen är fantastiskt. Nästan så lyckan bubblar ut ur öronen på mig. Så känns det.

Så med en formkurva på uppåtgående och ett tävlingssug inombords hoppas jag att det snart blir tävling. Förhoppningsvis redan i helgen då planen är att tävla i Gällivare. Bara det finns skidspår. Jag längtar efter min premiär nu!