Jag är här.

Inspirationen och längtan efter att få skriva igen och dela med mig knoppar och längtar efter att få blomma, lagom till att den första isen börjar lägga sig vid strandkanten här i Piteå. Ett vinterlandskap börjar ta form. Så efterlängtat.

Jag har funderat och klurat. Hur skriver man en blogg igen efter månader av oplanerat uppehåll? Jag vet inte, men nu är jag här. Jag behövde tid för mig själv, utan att dela med mig. Låta fingrarna vila från tangenterna och göra mitt jobb utan publik. Det bara blev så. Och det har varit skönt. Men ännu härligare har det varit att få längta efter att börja skriva till er om vad som händer i mitt skidåkarliv.

En sammanfattning av allt som hänt känns lätt övermäktig. Men kort och gott. Det har varit min bästa träningssommar och höst någonsin. På många olika sätt. Nya upptäckter. Framförallt har jag sprängt nya gränser, tränat mer än jag tidigare gjort eller har vågat. Jag har lyssnat på min kropp och mig själv. Varit noggrann, prioriterat. Utvecklats. Fokuserat. Trott på mig själv. Jag har växt. I mig själv och som skidåkerska.

Tack till er som hört av er och funderat vart mina ord tagit vägen. Det är värmande. Nu är jag tillbaka.