Bra känsla, men oturen är med.

Klassisk sprint. Vilken underbar känsla det kan ge mig. Det är kanske min favorit. Glida ut i stor diagonal med full insats. Explosivt, men stort. Skjuta fram foten, trycka, glida, med hög höft, tyngdöverföring, låta armarna reglera hastigheten på benen. I vissa stunder är det så enkelt, så självklart. Det upplevde jag idag. Så härligt. Så häftigt. Jag njöt och hade riktigt roligt. Jag var laddad redan från prolog för att ge allt! Det gick bra. Min tid räckte till en 4:e plats. Och glädjen över det gjorde att min energi inför fortsättningen av dagen växte. Ett lopp i taget. Kvartsfinalen gick även den enligt plan. Jag var först över mållinjen. Semifinalen startade bra, jag låg i rygg på norskan Maria Nysted Grønvoll (dagens segrare) tills det bara var några hundra meter kvar av semifinalen. Då jag trampar runt i en kurva i full fart. Dessvärre slinter skidan på något som måste vara en isfläck. Jag faller. Neeej! Vilket bedrövligt avslut på en sån rolig tävling. Det svider. Att det ska vara så svårt med lite flyt. Att få visa vad jag kan!

Men jag säger som Eva sa till mig idag - "Vi vet vad som bor i din kropp". Och det vet jag. Och någon gång måste oturen ha ett slut. För jag ger mig inte! Jag tar med mig det positiva från dagen och har lämnat isfläcken bakom mig.