Det är ljust även i mitt trassel!

Sen jag friskförklarade mig själv har det varit dagar då jag pendlat mellan frustration, glädje och ovisshet. Det har varit nätter då jag vaknar och känt mig "konstig" i halsen och sen mått bra om dagarna. Jag hade kommit igång ännu en gång med träningen och i natt blev det ytterligare ett bakslag. Luftrören är inte i sitt bästa skick. Idag fick jag besked om att jag har bakterier i halsen. Även fast det inte alls är kul, så känns det skönt att veta. Att få veta vad som spökat i min kropp på sista tiden. Nu ska det äntligen bli ordning på det här!

Mellan mina små sjukdoms svackor har jag kunnat träna ett par dagar i sträck. I måndags körde jag ett intervallpass. Skidgång uppför Vallsberget. Jag knäckte mig själv med brutalt stumma ben och det var en fantastisk känsla. Jag knäckte även min tidigare rekordtid uppför backen. Jag tror aldrig jag varit så bestämd tidigare. Jag hade sådant fokus på min uppgift att jag inte kände hur benen värkte och mjölksyran pumpade förrän jag var på toppen. Jag visste precis vad jag ville. Vara snabb och köra skiten ur mig själv. Och känslan när jag lyckades smakade ännu lite bättre. Att känna utvecklingen är en av mina största drivkrafter.

Så mitt i det här sjukdomstrasslet så finns det fina ljusglimtar. Det gäller att komma ihåg det.