Vilken final. Min final.

Jag blickar tillbaka på helgen som gick. Vilken avslutning det blev. Tänk att jag äntligen fick till det så fint. En alldeles underbar och värdefull vinst i fjällsprinten. Den där känslan som jag letat och funderat över var den funnits stora delar av säsongen infann sig i helgen med stor trygghet. Många pusselbitar måste hittas och pusslas ihop för att jag ska kunna prestera på toppen av min kapacitet. I helgen fanns alla där på sin rätta plats. Och nu sitter jag här med ett leende på läpparna och en stolthet som gör att jag sträcker lite extra på ryggen.

Ibland är det först i efterhand som man kan inse hur sliten en kropp har varit eller hur min energitank verkligen skrek efter nytt bränsle. Jag har hela tiden försökt att jobba så proffesionellt som möjligt och inte stressa upp mig. Jag lyckades! Tid och tålamod ger resultat i den här sporten. Så är det bara.

Nu är säsongen slut. Den blev aningen resultat och prestationsfattigare än vad jag planerat, men istället rik på erfarenheter. Jag önskar just nu att jag hade flera månader kvar av tävlingar. För mitt tävlingssug och min motivation står fortfarande väldigt högt i kurs. Istället får jag lägga locket på kastrullen och konservera den här känslan under de kommande tuffa träningsmånaderna. I november lyfter jag med lätthet av locket. Nästan så jag tror att det kommer flyga av, för jag ser redan nu hur det liksom pyser... Då börjar mitt år. Det har jag bestämt.

Kika in här och kolla bilden. Den känns väldigt mycket "wooow, äntligen"!