Ett väldigt fint silver.

Jag är så glad. Ungefär så glad att jag bara vill öppna fönstret och skrika ÄNTLIGEN och förklara min kärlek till klassisk sprint. Känslan att åka riktigt fort i en stil jag känner mig trygg i är så gnistrande härligt. Och jag visste att jag kunde. Bara lite trist att jag inte haft möjlighet att åka en enda klassisk sprint i år. Förrän idag, då det blev i en liten annan variant. Teamsprint. Så underbart. Var dessutom en liten boost för självförtroendet. :) Fin start på detta SM och skönt att veta att jag kommer lämna Sundsvall med minst en medalj.

Nu ska jag sussa. Och jag kommer garanterat somna med ett leende på läpparna. Och tack för alla gratulationer som skickats. Ni är fina ni.