I did it!

Det var en skön känsla att avsluta lägrets sista träningspass. Inte för att jag inte skulle gilla att träna, utan för att jag klarat av det tuffaste lägret jag varit med på. Det har minsann slitits och kroppen har fått smaka på hur det är att kriga på, trots att det knappt finns några krafter kvar. Nu känner jag mig nöjd. Glad. Stolt. Och lite smått lycklig faktiskt.

Det har varit heeelt fantastiska dagar här. Dagar som jag önskar att alla mina skidtokiga vänner skulle få uppleva. Jag tackar Ramsau för denna gång och pyser vidare. Imorgon kväll kommer jag somna i min egna säng i Piteå. Det är nog det jag längtar efter allra mest just nu. :)