"Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen!?"

Jag har ruskig träningsvärk i kroppen. Nu vet jag att jag lever. Konstigt hur det liksom kan göra så ont och vara skönt på samma gång. Och nu när varje rörelse görs med smärta så tror jag att gårdagens styrketräning måste gjort att jag blivit lika stark som Karl-Alfred. Kanske är det så!? Jag bävar lite inför morgondagens styrkepass, då jag vet att träningsvärken brukar vara som värst dag 2. Men jag får skylla mig själv när det var ett tag sen jag plågade min kropp på detta viset. Det är nog någon högre makt där uppe som skrattar åt mig och säger "där fick hon allt för att hon inte gymmat bättre på sistone..mohaha"!

Jag och Jeppe (som har minst lika ont i kroppen som mig) har kommit på en liten lek. Den går ut på att nypa sin motståndare i de muskler som gör som mest ont. Visst låter det brutalt!? Det kan jag intyga på att den är, och orättvis. För han har så mycket längre armar än mig! Men jag satsar på att attackera när han minst anar det, en fenomenal taktik! :-)

I övrigt så har jag varit ute på dubbelpass i den härliga terrängen idag. Var riktigt hårda och fina spår och kroppen kändes pigg, så jag kunde inte låta bli att vara ute lite längre än planerat. Sådana här fullspäckade träningsdagar följer man verkligen skidåkarens "gyllene triangel", som är balansen mellan Träna-Äta-Vila. Vilket även i pricip är det enda jag sysslat med idag. Är så otroligt skönt att sova en stund mitt på dagen efter första passet och lunchen innan man far ut på nästa träningspass.

Nu tänkte jag gå och fixa en belöning till mig och Jeppe för dagen, nämligen semlor!!